Trollhättan, Vissla Kvarn

Uppdaterad 2014-11-01
Text och foto: Tommy Joelsson, Vinninga

En av andra världskrigets kraftigaste flygbomber detonerade söder om Trollhättan 30 oktober 1944, när ett obemannat radionstyrt flygplan typ B-17F-85-BO, 42-30066 slog ned, efter att det kommit på fel kurs och bränslet tog slut.

I Tyskland utvecklades de pilotlösa misilerna V1 och V2 och de kom i bruk mot London i slutet av kriget. USA och de allierade försökte också utveckla ett pilotlöst system för att kraftfullt kunna bomba tyska mål. Under namnet Afrodite utrustades 1944 ett tjugotal stora bomplan med fjärrstyrning via radiosignaler. All utrustning som inte behövdes för flygningen togs bort för att ge plats till sprängmedel. Den sammanlagda vikten av sprängmedlet mer än fördubblades jämfört med det ursprungliga bombplanet. Efter en kort utprovning satte attackverksamheten igång. Planet med två personer i besättningen startade fullastat med sprängämne från en flygbas i södra England. När planet kommit upp på 600 meters höjd i luften togs styrningen över av ett efterföljande plan. Besättningen lämnade nu den flygande bomben med fallskärm innan planet flög ut över kusten. Följeplanet kunde nu via radio styra kursen och gaspådraget till motorerna. Det obemannade flygplanets kurs kunde de se med en kamera placerad vid kompassen. Bilden överfördes till det styrande planet, som hade en tidig form av tv-mottagare. Styrplanet skulle krascha det obemannade planet helt nära målet, med en enorm förödelse som följd. Medföljande jaktplan bevakade operationen, de skulle skjuta ned det obemannade planet om något gick fel, den uppgiften lyckades de sällan med.

Efter några lyckade bombningar i augusti 1944, kom en serie av motgångar. Planet med piloten Joseph Kennedy sprängdes i luften innan besättningen hoppat. Joseph var storebror till den senare presidenten Kennedy. Problem med överförningen av radiosignaler gjorde att de flesta planen slog ned och sprängdes i havet. Några av planen sprängdes på det tyska fastlandet men missade målen. Det tyska luftvärnet stoppade också något plan. Den 30 oktober 1944 var det åter tid att sända två obemannade flygplan mot en tysk ubåtsbas på ön Helgoland utanför Tysklands Nordsjökust. Flera försök hade redan gjorts, men målet hade inte träffats. Två fyrmotoriga B17 flygande fästningar, sändes iväg från södra England. Besättningarna kunde helskinnade lämna de flygande bomberna, styrplanen tog nu över. Problem med radioöverföringen och molnigt väder, gjorde att ett plan störtade i havet och exploderade, utan att ha nått målet.

Det andra planet förmodades ha försvunnit på samma vis, men vittnesuppgifter saknades. Planet en B-17F med namnet ”Mugwump”/politisk vilde, var lastad med nio ton sprängmedel. De efterföljande planen återvände till basen i England men ”Mugwump” flög obemannad vidare med något ändrad kurs över Danmark. Kusten till det svenska fastlandet passerades efter klockan två på eftermiddagen. Planet började nu få bränslebrist och tappade höjd. Det sista ögonvittnet som såg planet i luften var föraren av en liten lastbil som vid tretiden kom körande på det som idag är väg 42. Planet kom från sydväst med endast en hackande motor igång, det plöjde en bred gata i skogen framför honom. Slutligen tog planet mark mellan två berg, med en enorm explosion av nio ton sprängmedel. Förödelsen blev stor, många träd knäcktes och en mindre skogsbrand utbröt. Det bildades en oval krater på tio meter. De två bergen riktade sprängkraften söder och norrut. Norrut var det glesbefolkat men söderut fanns det mer bebyggelse runt Kobergslott. Sju gårdar skadades av tryckvågen men enstaka fönsterrutor gick sönder i Erska nära en mil därifrån. På gårdarna nära, trycktes väggar in och tegeltak skakades om. Ingen människa skadades, men en viss chock borde den enorma tryckvågen givit. Vid explosionen pulvriserades flygplanet nästan helt.

Ett propellerblad finns idag rest som minnesmärke på ett berg vid nedslagsplatsen. 
Sedan 2013 år finns en informationstavla på Svalehultsvägen, och från tavlan leder en snitslad och spångad stig, så nu kan man ta sig dit i lågskor. Splitter och smådelar från flygplanet ligger fortfarande spridda över ett stort område runt bombkratern, även om de kan vara lite svåra att se i mossan. Projektet Afrodite avslutades i början av 1945 efter ytterligare motgångar där ett odetonerat plan kommit i händerna på Tyskarna. De kunde då se hur militärtekniken var på den allierade sidan.